susanneclaesson.se/blogg

Bloggen är flyttad och har ny adress.

Uppdatera länkar och kom dit: susanneclaesson.se/blogg

polaroidfest

var polaroidkamerafilmen tvungen att sluta tillverkas innan någon fick tillåtelse att genomföra genidraget att erbjuda en dragndrop-funktion för alla som vill ge sina digitalbilder en polaroidlook? för det är konstigt att det inte funnits tidigare (lanserades i höstas – en betaversion för pc kom alldeles nyss) fin-fint blir det i varje fall.

jullov

Julbordsmiddag med fin gran hos Karin i fredags.

nu tar jag lov,
åker bort
och återkommer efter jul.

men det kan aldrig bli på första-namn-basis

först tänkte jag att jag skulle sakna horace. jag kommer inte att sakna horace. jag gillar peter englund, han var om inte annat mycket sympatisk i ”världens modernaste land”, som gick på svt för några år sedan. han är också urtypen för en skallig litterär kulturman med kulturellt statusyrke. de är hur många som helst. (den skalliga frisyren har ju sedan länge ersatt bohemskägget som kulturellt statusattribut). som ständig sekreterare måste han ju nu också vara kung bland de skalliga storstadskulturmännen. men nog om hans yttre. han skriver ju bra också.

jag gissade faktiskt på peter englund, och det var nog ingen originell gissning, även om de närvarande blev imponerade av min akademiekunskap när det meddelades att horace slutar. det är ju ett av mina partytrick, att kunna ledamöter av olika slag, lite av en byråkratisk sexpackshatt skulle man kunna säga.

peter englund har ju bloggat ett tag också, om arbetet med den senaste boken och nu (antagligen) om arbetet med det nya uppdraget. peter englund har alltså kredd i alla läger: det litterära, det historiska, det populärhistoriska, tv-lägret, kulturmänslägret och blogglägret.

tina fey och vanity fair

alla älskar tina fey. jag med. men efter att ha läst vanity fairs stora intervju med henne tycker jag också lite synd om tina fey. och om journalisten som skrev den. och om alla som medverkar i artikeln.  för det enda artikeln handlar om och det enda journalisten vill säga med den är: tina fey har varit tjock (ful). nu är hon smal (snygg).

ja, det är faktiskt inte mer än så. kanske handlar artikeln lite om att tyskar och greker har bestämda egenskaper, speciella för just tyskar och greker, och hur besatta amerikaner verkar vara vid att dessa tydligen helt biologiskt betingade egenskaper absolut går i arv till avlägsna amerikanska släktingar.

i varje fall: kanske är reporten helt enkelt realist. så här går det till. vill man sitta i weekend update då funkar det inte att ha en helt normal kropp och ett helt vanligt utseende. och ska man då skildra en manusförfattares väg till tv-(och youtube-)succé så är det kanske självklart att lägga krutet på sånt som ”Her makeover is the stuff of legend.”

men man vill ju in i tina feys hjärna, inte veta att hon plikttroget äter sallad istället för baconsmörgåsar. suck.

länkar

nu har jag gjort i ordning en fin vänner och bekanta-blogroll här på kanten  och rekommenderad läsning och tittning:
anna: anna tycker om julen mest av alla i malmö på julblogga.wordpress.com
cindy: cindy driver malmös bästa galleri krets som har webbadressen krets.info
david: david är malmöbaserad journalist med bra blogg på davidhylander.wordpress.com
hampus: hampus har ett bra pianomaskinenprojekt på naive-instruments.com
hannes: hannes är filmfotograf och har en fin reel -08-film på hannesisaksson.se
johan: johan samlar mikrobloggandet på ett ställe med finare inramning på johan.silfversten.se
pre-tequila: maggie och kinga är matnördar förklädda till journalister på matmani.wordpress.com
sexpacksprojektet: daniel drev ett sexpacksprojekt. det är nerlagt nu men jag behåller länken för alltid till sexpacksprojektet.blogspot.com
susanna: susanna är journalist och musikrecensent och skriver på akagurkan.blogspot.com

 

*uppdatering: länkbonus: jag hade tydligen fångat alla ovanstående på bild under 2008:

årsbästa (-)

film idag i dn, där de gjort det ganska lätt för sig och inte utser årets bästa film utan årets dvd:er, som milos forman-sextiotalsboxen tex. en icke-årsbästa lista alltså, men 2008 har ju faktiskt varit ett blekt filmår, eller också har jag sett för lite film och för mycket tv-serier. min bästa filmupplevelse 2008 var faktiskt att jag hittade en importdvd-utgåva på 2006 års absolut bästa film reprise. det var bättre än både the dark knight i höstas och no country for old men i våras. 

jag har väntat på baz luhrmanns nya film, som hinner ha premiär i år,  i ungefär tre år också, men trailern är en besvikelse och  sömnpillertråkig:

bäst även 2008 (dvd:er räknas ju tydligen också):

stanza

har du 40 kronor och befinner dig i malmö ikväll rekommenderar jag litteraturbaren stanzas säsongsavslutning kl 20. tio malmöförfattare som släppt ny bok i år läser. blir antagligen en mycket bra kväll.

årsbästa 1

årsbästatiderna har väl börjat ovanligt tidigt i år. böcker och filmer i sydsvenskan i helgen. skivor i dn och svd idag. och ska man sammanfatta musikåret via dn:s recensenter så heter det frida hyvönen, glasvegas och fleet foxes. ska jag snabbt sammanfatta musikkåret så heter det nog mest fleet foxes ändå, first aid kit och she & him.

Via susanna så hittade jag La blogotheque och en sjukt fin video med just fleet foxes där de står och spelar i, som det står, abandonnée du Grand Palais. (mina franskakunskaper är obefintliga). videon visar alltså inte bara 2008års bästa band utan själva konceptet, (snyggt handkamerafoto, band i stadsmiljöer) kommer vi dessutom så småningom att säga är SÅ 2008.

 så en årssammanfattning på två sätt alltså:

Fleet Foxes – A Take Away Show
(wordpress vill av någon anledning inte embedda länken)

*uppdatering:  här finns alla les concerts le emporter. många svenska musiker av någon anledning.

American apparel och julmarknaden (och julöl)

på hedmanska gården var det igår rättvisemärkt och arkitektritad julmarknad med dj:s och välklädda besökare. klädutbudet dominerades av handtryckta american apparel-t-shirtar och jag kom att tänka på en artikel i fast company från i somras om american apperal, om hur företaget först marknadsförde sig som ”sweatshop free”, de hade alltså relativt schyssta arbetsvillkor i fabriken - men när den strategin inte sålde några kläder började man med avklädda tonåringar i annonserna istället.  american apparels vd hade läst en bok om att om man ska sälja en ”etisk vara” så måste man ”appeal to people’s self-interest”. så istället för att känna sig som man stöttar bra arbetsvillkor får man känna sig cool. företaget har enligt artikeln inte ändrat arbetsförhållandena för sina anställda efter att man bytt image-inriktning, villkoren ska enligt vd:n ha förbättrats, men hur medvetna om miljö och arbetsvillkor människor än blir, så kommer det inte  att slå den identitetskick man kan få av att handla i någon av de där vit-silvriga butikerna.

lite så kändes  julmarknaden. det verkar på något sätt krävas en arkitektritad julmarknad och lite häftiga mp3:or i bakgrunden för att man ska handla rättvisemärkt.

*uppdatering: hittade fast company-artikeln på nätet här.

i varje fall: sen gick jag på julölsprovning där tolv olika julöl betygsattes. det bjöds på julmat i miniformat och uppstyrd anteckning av resultatet. några fler bilder finns på flickr.